’Marathonmannen – 2 000 LOPP PÅ 26 ÅR’ – Huvustadsbladet (Helsinki) vom 27.05.2013 (Annika Wilms)

Huvustadsbladet (größte schwedischsprachige Tageszeitung Finnlands, erscheint in Helsinki) vom 27.05.2013, keine Online-Version verfügbar

2 000 LOPP PÅ 26 ÅR

Han är en 57 år gammal tysk läkare och förbättrar stän­digt världsrekordet i maraton. Men måttstocken är inte tid, utan mängd. Hbl följde med Christian Hottas på hans 2 000:e maraton.

HANNOVER Den grånande mannen svänger in på målrakan efter 42,195 kilometer och skrattrynkorna för­grenar sig ur ögonvrårna. På sätt och vis är det här inget speciellt. Det är trots allt något han gör upp till fyra gånger i veckan. Men just i det här ögonblicket håller han, enligt ma­ratonsamlarnas egen internationel­la rankning, på att göra något ingen annan gjort tidigare. Christian Hot­tas är den första som officiellt full­följt 2 000 maraton- eller ultralopp.

Den gulklädda löparflocken delar sig för att släppa fram honom, och gör vågen när han springer i mål. Jag är en av dem. I maratonkretsar är han legendarisk, och när jag ber om en intervju får jag en inbjudan. Eftersom Hottas inte är en man som springer ensam har han bjudit in 85 bekanta från 11 länder för att fira det jämna tusentalet på Hannovermara­ton i början av maj. Alla bär gula trö­jor med orden Eskorte 2000, och vi ska springa tillsammans hela vägen.

Många har flera hundra maraton i bagaget, men en har fyllt 80, en är blind och två har diabetes. Så tak­ten är maklig: målet är en sluttid på fem och en halv timme. När de ivri­gaste omedvetet ökar takten visslar Hottas och ropar Auszeit – timeout! och vi går en stund för att alla ska hinna med.

Långsam takt hemligheten

Du kanske frågar dig hur en heltids­jobbande människa orkar och hin­ner med 2 000 maratonlopp på 26 år. En av hemligheterna är just lång­samheten.

– Då är den ortopediska belastning­en mycket mindre, säger Hottas.

En annan fördel är hans yrke. Som sport- och allmänläkare känner han snabbt igen kroppens signaler och kan sätta in rätt behandling för att undvika skador.

Och när man ordnar lopp själv slip­per man resa så mycket. I en park i hemstaden Hamburg har Hottas ordnat nästan 1 000 maratonlopp, och många andra på ovanliga ställen som i tunnlar, gruvor, på broar och övergivna järnvägsstationer.

Dagen före jubileumsloppet följer jag med till parken. Vi deltar inte i dagens maraton, för Hottas har re­dan klarat av 1 999 lopp och jag är in­te redo för två i rad. Men fyra löpare som vill springa av sig inför morgon­dagens lunk joggar 16,3 varv runt en liten sjö.

En man med hund frågar vad som pågår. Han har svårt att tro att Hot­tas springer så mycket.

– Maratonlöpare brukar väl inte vara så kraftiga?

Hottas har en liknelse på lager om att vissa löpare liknar blyertspennor och andra liknar suddgummin.

– Ju längre sträcka, desto fler bly­ertspennor går av medan suddgum­mina rullar vidare.

Passion för ultralopp

Hottas själv brukar springa mara­ton på onsdag, fredag, lördag och söndag, ofta just här. Minimianta­let löpare för att maran ska godkännas av tyska 100-maratonklubben är tre. Annars blir det bara ett trä­ningspass. Men det måste vara långt, för Hottas egentliga intresse är ul­tralopp.

Följande utmaning är brittiska Grand Union Canal Race på 233 ki­lometer med tidsgränsen 45 timmar – ett lopp han som enda icke-britt sprungit sex gånger.

– Han har klarat av lopp som jag in­te ens skulle se på tv, säger Helmut Braun, en av de löparkompisar som känt honom länge.

Hottas talar oftare i vi-form än i jag-form, och glider ständigt in på histo­rier om andra löpare. I den uppslupp­na gula klungan under jubileumsma­ran lär jag känna flera av dem.

– Den sociala löpningen har allt­mer blivit medelpunkten i hans liv, säger Rainer Pufahl.

– När andra sitter på krogen med kompisarna springer vi runt i en cir­kel. Han säger själv att varje lopp är en gåva, men den gåvan ger han till­baka genom att ordna sina lopp.

En gåva jag också får uppleva den här dagen.

Varje lopp är en gåva

Mottot myntade Hottas efter att ha träffat löpare från otrygga förhållan­den i Nordirland och Sarajevo. Se­dan insjuknade hans sambo i can­cer och avled 16 månader senare, i november 2005.

– När hon ännu orkade kunde vi glömma det svåra då vi sprang. Mot­tot påminner oss om att vara tack­samma för hälsan, konditionen och freden, och inte ta löpningen för gi­ven.

Han började – som så många an­dra – jogga för att gå ner i vikt och förbättra konditionen, men när må­let var nått hade löpningen blivit en hobby. 1987 sprang han sitt första maraton.

– I början sprang jag också korta sträckor och försökte förbättra tider­na varje år. Sedan öppnade jag egen mottagning och började joura nät­ter. När tiden inte räckte för träning började jag springa fler maraton för att få ihop kilometrar på det sättet.

Hans dotter fick följa med i barn­vagnen, ibland upp till 100 kilome­ter.

– Det var toppen för pappa-dotter-förhållandet.

2.59.20
Tiden som Christian Hottas sprang maraton i Schwerin 1990.
8.14.51
Tiden som Christian Hottas sprang 100 km i Hanau 1990.
21.38.17
Tiden som Christian Hottas sprang 100 mil (161 km i London 2009.
96,04 timmar
Tiden som Christian Hottas sprang 400 km terräng i Thames Ring Race 2009.
178,250 km
Tiden som Christian Hottas sprang på 24 timmar i Scharnebeck 2003.
256,793 km
Tiden som Christian Hottas sprang på 48 timmar i Brno, Tjeckien 2000.
613,031 km
Tiden som Christian Hottas sprang 6 dagar i Rönne, Danmark 2010.

Samlar inte

Det man gör ofta blir snabbt nor­malt, både för kropp och för själ. Undan för undan blev listan på lopp allt längre. Inför sitt 500:e maraton i september 2001 skruvade Hottas upp tempot för att hinna med 50 på ett halvår, och kunna bära nummer­lappen 500 på ett lopp som en vänin­na ordnade. Sedan ville han testa hur många som ryms på ett år, och 2003 blev det 171.

Men numera är samlandet inget självändamål.

– Jag springer så ofta jag har tid och lust, och för in resultaten i en exceltabell.

Tidvis vet han inte hur många lopp han sprungit. Men i våras höll han koll, för att pricka in nummer 2 000 i Hannover.

Där springer han som vanligt med kameran i handen, för att fånga de­taljer som den trumpetande mannen vid vägkanten. Foto är hans andra hobby, som lyckligtvis går att kom­binera med löpningen.

Många gulskjortor stannar också för att fotografera, särskilt när regi­onal-tv dyker upp med ett kamera­team som följer Tysklands galnaste man ett stycke. Men reporterns be­skrivning rimmar inte med Hottas lugn och jämna humör. I hans och gulskjortornas värld är löpningen ingen galenskap, utan upplevelser, njutning och utmaningar – livets salt. Vad skulle han göra om han in­te kunde springa längre?

– Ingen aning. Kanske skulle jag börja cykla.

Annika Wilms
annika.wilms@hbl.fi

17.6.13 22:59

Letzte Einträge: 4. Horizontweg Marathon wahrscheinlich erst im November 2016, M/U # 2396 – Hamburg (Teichwiesen) – Joachim Löw Marathon am 03.02.2016 – Ergebnisse, Hamburg - Lessingtunnel in Altona soll 2016-2018 erneuert werden, altes Foto von 2011

bisher 0 Kommentar(e)     TrackBack-URL